Text

Finska barn, hos Norlanders på Tallebo, i december 1941

Artikel från veckotidning, avskriven i valda delar till medföljande bilder av Hans S Eriksson

Brukspatron Helge Norlander och hans fru i Vedevåg tog sig an inte mindre än 16 finska barn och husets båda döttrar blev barnens intresserade vårdarinnor. En beredskap av det rätta slaget! När beslutet att inbjuda en grupp finländska barn fattades i norlanderska familjekretsen var det husets unga döttrar, 17 respektive 19 år, som var mest glödande entusiastiska. Ingen av dem hade någon erfarenhet i barnavård, båda hade gått igenom Franska skolan och den äldsta gick på skolkökskurs, vilken hon genast avbröt för att helt ägna sig åt gästerna. Visserligen skulle dessa åtföljas av en finsk vårdarinna, men 16 barn kunde nog ge sysselsättning åt tre och flera händer.

Förberedelserna för invasionen måste gå med ilfart. Fru Elisabeth Norlander, som för övrigt var infödd parisiska, reste upp från Stockholm, där familjen bodde på vinterhalvåret och organiserade på en enda dag omvandlingen av villan. Man kunde ju inte placera in 16 barn mellan 2½-8 år bland alla dyrbara och bräckliga ting som rymdes i dessa rum.Det stora biljard- och sällskapsrummet på nedre botten fick bli lekrum, de härliga sittmöblerna framför den öppna spisen fick stanna kvar liksom de tyngsta möbelpjäserna och konstverken på väggarna, så det var tillräckligt med märkvärdiga ting för nykomlingarna att betrakta.

Innanför detta rum låg matsalen. Bordet täcktes med en vacker vaxduk och det beställdes bänkar av lagom höjd. I våningen en trappa upp ordnades sovplatser – ett antal sängar fick fru Norlander låna genom Barnens Dags försorg. Hushållerskan, den numera av alla ungarna dyrkade Tant Ebba, reste upp för att sätta det materiella maskineriet i gång. Ankomstdagen bjöd på sensationer såväl för gäster som värdinnor! Det är en otroligt besvärlig och tröttande resa från Stockholm till Vedevåg med flera tågbyten och barnen var redan förut trötta efter sin färd genom Finland och per båt till Sverige. Fru Norlander beslöt att stuva in hela sällskapet i bilar för hemfärden. Det gick åt fem bilar.

Vilken oförglömlig färd för de små som tryckte näsorna platta mot rutorna och ibland när bilarna stannat fick komma ut för att röra på sig i det strålande höstlandskapet – detta var i början av oktober. De rara tanterna delade ut smörgåsar och köpte en jätteflaska mjölk i en butik vid vägen. Det började bra tyckte lilla Yrjö, som otaliga gånger under resan frågat sin finska fröken om det var sanning som man sagt honom, att i Sverige kunde man få äta så mycket man ville ända tills man inte orkade mera.....

Vid tretiden på dagen stannade bilarna framför Tallebos trappa. Sexton par fötter tassade in i hallen och vidare över spegelblanka golv in i det stora fina rummet. Det måste ha förefallit dem som himmel de hört berättas om, eller åtminstone som presidentens Gullranda, vilket är det finaste som en finsk litet barn kan tänka sig. Någon sagobok med kungaslott och prinsessor hade nog ingen av dessa barn sett. Det första de fick göra på det nya stället var att ställa upp sig kring bordet, läsa bordsbön och bänka sig. Framför var och en stod en tallrik och ett lustigt glas på fot och där låg kniv, gaffel och sked som det blänkte om.

Fröknarna knöt de sötaste blåa servetter om deras halsar och lade lass med de läckraste pannkakor på tallrikarna. Tysta och storögda satte de i sig portionerna och tömde de fina mjölkglasen. Så kom någon och bytte ut deras tallrikar mot nya, det skulle bli mer mat – efterrätt! Det där med dubbla tallrikar var länge ett mysterium som föranledde upprepade frågor till den finska sköterskan. De små resandes aptit var obeskrivlig. Efter måltiden blev det massbad med damernas hjälp, skrubbning, duschning och hårtvätt följde. Alla fick varsin tandborste, kam och hårborste. Slutligen fick de skruda sig i blåa nattdräkter och krypa ner i vita mjuka sängar. När de satt där, skinande rena och strålande av belåtenhet, lär de ha erbjudit en så oemotståndlig syn att fröknarna inte kunde hålla tårarna tillbaka. Förlägna skyndade de ut ur rummet!

Dagen efter skickade fru Norlander efter 15 par skor, då endast ett barn hade skor på fötterna. Underkläder hade brukets damer samlat ihop i förväg och nu satte arbetsklubben i gång med att sy kostymer och klänningar. En affär i Lindesberg skickade gratis 16 par strumpor, andra gav underkläder eller lämnade varorna för inköpspris. En lärarinna i Lindesberg bildade en arbetsklubb med sina skolbarn och de förfärdigade i en otrolig fart en mängd nätta klädespersedlar åt finnbarnen. Överallt i stugor och i arbetarbostäder stickades det, syddes eller inventerades i gömmorna efter saker som de egna barnen vuxit ur. De små gästerna på Tallebo var hela bygdens stora intresse.

Systrarna Elisabet och Marie-Louise Norlander viker inte från den plats de av fri vilja intagit. För dem får säsongen i Stockholm bjuda på vilka nöjen den vill, de är fullt tillfreds med att vara lekledarinnor, sömmerskor, städerskor, barnsköterskor och för övrigt i mors ställe för de små karelarna. För vad skall inte detta barndomens strålande äventyr betyda för dessa barn under hela livet! Minnet av deras svenska välgörare kommer att ligga som balsam över sår som aldrig helt läkas – förlusten av far eller mor, kanske båda, minnen av ett skövlat hem, av ångest och skräck, hunger och köld. Familjen Norlanders insats är av det rätta slagets beredskap. Den som inte skyr några personliga uppoffringar för att slå en bro av kärlek, tillit och samförstånd människor emellan. (Samtida veckotidning)


Brukspatron Helge Norlander öppnade hemmet för de finska barnen.	Disponentvillan Tallebo blev lagom till julen 1941 barnens nya bostad.



Systrarna Elisabeth och Marie-Louise Norlander blev barnsköterskor.	Fru Elisabeth Norlander tog med sig den egna sonen till barnkollonin.



Fröken Marie-Louise Norlander kryper glatt omkring i barnaskaran.	Den finska barnsköterskan Ethel Willberg utspisar barnen i Tallebo.



Efter måltiden hjälper lilla Zirka och brodern till med disken i köket.	Jorma ler från sängen. Penti charmar Elisabeth Norlander vid läggdags.



Penti önskar tanterna”God natt”!	Tvillingarna Jorma och Jouko i badet



”Se upp i backen”, här kommer tvillingarna Jorma och Jouko i full fart!

Finska Barn vid Tallebo i Vedevåg

Utflykt i sommarlandet till Albert och Mary i granngårn´, bara på andra sidan järnvägen. Förutom barnen ses från vänster, två svenska sköterskor, värdinnan Mary, fru Norlander och den finska barnsköterskan. Saft och kakor väntar på bordet i trädgården. Året 1942	Ragna har namnsdag och barnen har här fått tillgång till saft och kakor. Snälla tant Mary har bakat, dagen till ära, sittande längst till vänster. Bredvid ser vi fru Norlander och mitt i unghögen sticker huvet upp på Marys dotter Ruth. Scenen: Banvaktsstugan vid Station

Den här damtrion hittar vi ute på isen, Vededvågssjön, med Tallebo i bakgrunden. Troligen efter nyår 1942 tar sig tjejerna en promenad utefter stranden, där Drottning Christina på 1650-talet lär ha planterat ett träd. Fr.v. Raijli, Ragna och Kaja.	Solen över Bergslagen har här träffat Raja och Raijli som kisar mot snöblindheten efter att i någon timma varit inne på Tallebo för den dagliga lunchen. Stora och små skidor på trappen vittnar om att även fröknarna deltar i skidspåret. Här måste de först diska av!

Vi skriver fortfarande 1942, efter Trettondagsafton, då granen traditionellt kastas ut ur Teatern och barnen får besök av Tomten som brukar släpa med sig en stor, stor säck! Om Lisa, Penty och Annelii fick dela, detta bruksbarnens glädjeämne, förtäljs inte.	På vägen ut från Tallebo möter vi Valma och Sirkka, två pojkaktiga tjejer som tar sig en tur med varsin bobb! Med ratten styr de den lilla stödskidan fram och kan själva bestämma vart de vill åka. Om nån till äventyrs skuffar på, blir äventyret ännu roligare!

Sex av sexton finska barn samlade på vårvintern 1942 utanför Albert & Marys hus i Wedevåg. Närheten till Tegelbruket (1895-1946) till höger är kanske obekant för dem? En annan granne är Tegelmästarvillan, uppförd av lokalt producerat tegel.	Nu är vi ”utsocknes” dvs på vägen mot Bertilsbro och Blixterboda. Pirkko, Ragna och Aulis har stannat sparken nära Svängen vid Backavägen och med Åbergs dass och bostadshus till vänster. Platsen heter också Fyrkanten och till höger ser vi Knektstugan.


I backen ner från Tallebo, får man fart på bobben! Martti och Janko provar alla varianter, särskilt om flickorna tittar på. Att få rulla sig i snön och ”pula” de andra är toppen tycker pojkarna. Men de måste skynda sig, dagarna är korta och snart ringer det till middag.	Snövallen utanför Banvaktsstugan, där Albert och Mary bor får duga som kälkbacke, anser Ragna och Barbro Larsson. Längre bak till vänster finns Järnvägsstation och Fernissen, dvs. dagens Wedevåg Färg. Huset till höger är ett bostadshus i två våningar.	Tallskogen susar tryggt nära Tallebo, likt den gjorde hemma i Karelen, tycks Raja ha i tankarna, där hon står på trappan till Tallebo och kramar ömt sin docka. Skillnaden är praktiskt taget obefintlig, på naturen, ända bort mot Uralbergen och även in i Sibirien.

Vedevågssjön sträcker sig kilometervis bort utanför Tallebo och nära åmynningen. Simonstorp och Vagnsbrohagen kan anas långt där borta. Raijli ler ända in i kameran! Den iakttagande fotografen måste vara helnöjd – motivet går helt upp med sceneriet!	Martti o Reijno har varit till affären och köpt kola? Här vid Hornskroken med Kappsäcken osynligt till höger. Pojkarna har stannat till utanför smedernas Svinhus, närmast. Längre bak till höger skymtar Tupphuset, Axel Carlssons och Ladugården.	Barnfödd i Knektstugan är Brita Gustavsson-Palm, där hennes föräldrar är bosatta. Hon har här förälskat sig i Pirkko som hon försöker krama livet ur! Vi skriver januari 1942. I bakgrunden t.v. ses Svängen med Lillstugan och t.h. Fredrik Åbergs Ladugård o dass.

Ragna och Albert på förstukvisten till bostaden, där Mary, bak stängda dörrar förbereder en ”hemlis”! Nu tittar vårsolen fram o allt känt lugnt o tryggt hos söndagsklädd Albert.